Inom en snar framtid kommer det upp en recension på den hyllade Charles Dickens-klassikern Oliver Twist här på bloggen. Håll utkik! :)
Andens Bokblogg
fredagen den 16:e mars 2012
fredagen den 10:e februari 2012
Egoboost
Jag vill starkt rekommendera denna underbara bok av en tjej som verkar vara grymt klok, nämligen Isabella Löwengrip! Det är en må-bra bok med tips om livet i allmänhet, till för oss unga tjejer. Där finns allt; komplex, plugg, kärlek och så vidare. Jag måste säga att jag fick en riktig egoboost när jag läste den, och jag råder alla andra till att göra samma sak!
Den får i betyg:
J J J J J
Godnatt! :D
Den får i betyg:
J J J J J
Godnatt! :D
torsdagen den 17:e mars 2011
Snabba cash

Snabba cash tar oss med på en resa genom stockholms undre, kriminella värld, där droger, våld och pengar är vardag. Vi får följa tre personer, alla tre lika besatta av att tjäna snabba cash.
Mrado är den råa killen som jobbar för "kungen" själv, Radovan. Han drar in pengar på garderob rörelsen, och tvekar inte att ta till hårdhandskarna om det behövs. Samtidigt som han tar hand om sin lilla dotter Lovisa då och då.
JW är stureplanskillen som lever på sitt studiebidrag. På vardagarna lever han fattigt som en kyrkråtta, för att kunna festa och leva det lyxliv han drömmer om på helgerna. På kvällarna kör han svarttaxi för att tjäna lite extra, ända tills han blir erbjuden ett jobb som kokain försäljare. Pengarna börjar rulla in, samtidigt som han desperat letar efter sin försvunna syster.
Jorge är killen ifrån öståker, som lyckades med fetaste rymningen. Men så kommer konsekvenserna ikapp honom, och han hamnar återigen i K-branschen.
Alltihop drar ihop sig till en kamp på liv och död karaktärerna emellan, en kamp som allt går ut på hämnd, makt och framförallt, snabba cash.
En helt okej bok, ganska lättläst och spännande till och från.
JJJ
söndagen den 25:e juli 2010
Pontus och Tilde
Rädsla. Rädsla som sprider sig i bröstet, magen och som ger kalla kårar längs ryggraden. Förstenad. Hjärnan som arbetar på högvarv, öronen vidöppna och mottagliga för minsta lilla ljud och de uppspärrade ögonen som är så koncentrerade att de kan uppfatta även den mesigaste myrans små steg.
Rösterna kommer närmare, och Tildes andedräkt blir häftigare. Hon vaknar upp ur sin dvala, och börjar tyst springa mot den lilla gången mellan de gigantiska våningshusen. Bakom sig hör hon hur rösterna blir högre, gällare och ilsknare, och då ett skott, högt och ekande, ljuder genom kvarteret, kan hon inte hejda det lilla förskräckta skrik som hon haft på läpparna sedan hon först hörde de ilskna människorna. Då hon kommit ut på andra sidan husen, sjunker hon snyftande ner på huk mot väggen. Hon vilar ansiktet i händerna någon minut innan hon börjar fumla med dragkedjan i jackan för att fiska upp mobilen. Hon måste ringa Pontus, varna honom för faran som lurar i gränden. Säga åt honom att allt det här var dumt, att de skulle strunta i det och gå hem. Hon öppnar kontaktlistan och letar fram det nummer hon velat ringa sedan femte klass, och som hon hade lagt till i sin nya telefon tidigare samma dag.
Från: Pontustheone@hotmail.com
Till: Tildej.bubblegum@hotmail.com
Ämne: Jag står inte ut!!!!!!!!!!!!!!
Tilde, jag dör snart! Fattar du hur j***a svårt det är att se dig i skolan varje dag? Hur irriterande det är att det man vill ha mest i hela världen är det enda man inte kan få? Jag står faktiskt inte ut längre. Vi måste ses, vi skiter i våra idiotiska föräldrar och låter dem bråka ensamma. Varför ska vi lida för deras misstag? Och våra så kallade vänner kan dra åt pipan!
Jag vet ett ställe där vi kan ses, dit ingen kommer frivilligt. Har du hört om Skogsbergsgatan i utkanten av Stockholm?
I den första gränden på den gatan kan vi träffas ostört. Klockan tolv? Snälla svara, jag blir tokig!
Tilde hade lett när hon läste mailet och hon hade inte tvekat en sekund. Hon kunde inte beskriva med ord hur hon kände för Pontus, det var omöjligt, men att de äntligen skulle få träffas och prata, att äntligen få trycka sina läppar mot hans, det var något som fick hela kroppen att bubbla av iver och upphetsning. De där långa, osynliga blickarna i skolan var inte tillräckligt, de var ingenting i jämförelse.
Från: Tildej.bubblegum@hotmail.com
Till: Pontustheone@hotmail.com
Ämne: Jag har väntat…
Du anar inte hur länge jag har väntat på den här frågan ! Själv är jag för feg för att föreslå något liknande, men jag har inte en tanke på något annat än det självklara svaret. Vi ses där…J
Ps. Det här är det hundrade mejlet jag skickar till dig, ville bara att du skulle veta… ds.
Pontus springer längs de tomma, ödsliga gatorna. Han kastar ännu en snabb blick på klockan. Varför ska han alltid vara sen? Klockan är tio över nu… Han tänker på Tilde, som förmodligen står där nu, huttrande i den kalla vinden. Den tanken gör ont att tänka, och han bannar sig själv ytterligare.
Då han med stora kliv svänger in i den lilla gränden där de ska ses, har han en bild av Tilde fast på näthinnan. Han ler stort, och det pirrar i magen av längtan och förväntning. Det här skulle bli den bästa natten i hela hans liv.
Scenen han får se då han kommer fram till det svaga skenet ifrån lampan högt ovanför får honom att tvärstanna. Rött, allting är rött. Marken, väggen och den överfulla containern som står där. Den varma och lyckliga känsla som nyss hade fyllt honom försvinner på en halv sekund och ersätts utav rädsla, ilska och förvirring. Vart var Tilde? Han ser sig omkring, med en kall klump växande i magen. Vart är hon?
”Tilde?”, kraxar han halvhögt. Paniken växer i bröstet. ”Tilde!”
Han känner tårarna stiga i ögonen, och han tar några steg fram. Han plockar upp väskan som ligger slängd där, Tildes svarta väska som han hade följt med blicken så många gånger då Tilde gick hem från skolan med sina vänner. Då sanningen går upp för honom blir allt svart, och pistolen som ligger där bredvid är det ända som inte smälter in med resten av världen. Den är tung i hans hand, väger säkert flera kilon.
Tilde är död, det är dit fel. Tilde är död, det är ditt fel. Tilde är död, det är ditt fel. Det var din idé, du bär hela skulden. Gör det. Gör det!
Pontus känner hur sorgen, meningslösheten och all lycka försvinner ur världen, hur det drar ner honom mot marken och håller honom kvar där. Det är här han kommer leva resten av sitt liv. Pontus märker först nu att hans ansikte är blött av tårar, och att hans axlar skakar av gråt. Smärtan skär igenom hans kropp, och han vet att han är ett tryck ifrån Tilde.
Den första signalen går fram samtidigt som ett andra skott fyller upp den tysta natten. Tilde rycker till, och tårarna rinner ännu häftigare längs hennes kinder. Ton efter ton går fram, men ingen svarar. Till slut hörs Pontus varma, raspiga röst, och den talar om för henne att hon kommit till hans telefonsvarare. Hon lyssnar blundande färdigt på meddelandet innan hon låter telefonen glida ner i fickan igen. Hon reser sig upp och börjar springa lika tyst igen, tillbaka mellan husen, tillbaka till stället där en mardröm nyss utspelats. Till den platsen skulle hon bara återvända för de hon inte kan leva utan. Pontus var definitivt en av dem, särskilt nu när de var så nära att få träffas. Då hon ser det svaga ljuset från lampan saktar hon av och börjar smyga fram. Hon kan inte höra något annat än sitt eget bultande hjärta, så hon vågar sig ända fram för att kika runt hörnet.
Hans kropp är vit, och blodet pumpar från ett sår i magen. Hans ögon är vidöppna, och hans kinder är fortfarande våta. Tilde sjunker ner på knä, tar tag om hans ansikte, känner på hans puls. Hon låter tårarna rinna, kysser honom på de ännu varma läpparna. Vilar huvudet mot hans bröst, och kramar hans hand. Hon får syn på sin väska, blodet på marken, pistolen i hans hand. Allting känns overkligt, trots att hon förstår vad som hänt. Trots att hon förstår vad hon måste göra. Som i en bubbla lossar hon försiktigt hans fingrar från pistolen, och sluter sina egna om den i ett fast grepp. Hon lägger hans armar om sig, kysser honom en sista gång. På en sekund får hon träffa sin älskade, i en värld som vi inte vet något om.
Rösterna kommer närmare, och Tildes andedräkt blir häftigare. Hon vaknar upp ur sin dvala, och börjar tyst springa mot den lilla gången mellan de gigantiska våningshusen. Bakom sig hör hon hur rösterna blir högre, gällare och ilsknare, och då ett skott, högt och ekande, ljuder genom kvarteret, kan hon inte hejda det lilla förskräckta skrik som hon haft på läpparna sedan hon först hörde de ilskna människorna. Då hon kommit ut på andra sidan husen, sjunker hon snyftande ner på huk mot väggen. Hon vilar ansiktet i händerna någon minut innan hon börjar fumla med dragkedjan i jackan för att fiska upp mobilen. Hon måste ringa Pontus, varna honom för faran som lurar i gränden. Säga åt honom att allt det här var dumt, att de skulle strunta i det och gå hem. Hon öppnar kontaktlistan och letar fram det nummer hon velat ringa sedan femte klass, och som hon hade lagt till i sin nya telefon tidigare samma dag.
Från: Pontustheone@hotmail.com
Till: Tildej.bubblegum@hotmail.com
Ämne: Jag står inte ut!!!!!!!!!!!!!!
Tilde, jag dör snart! Fattar du hur j***a svårt det är att se dig i skolan varje dag? Hur irriterande det är att det man vill ha mest i hela världen är det enda man inte kan få? Jag står faktiskt inte ut längre. Vi måste ses, vi skiter i våra idiotiska föräldrar och låter dem bråka ensamma. Varför ska vi lida för deras misstag? Och våra så kallade vänner kan dra åt pipan!
Jag vet ett ställe där vi kan ses, dit ingen kommer frivilligt. Har du hört om Skogsbergsgatan i utkanten av Stockholm?
I den första gränden på den gatan kan vi träffas ostört. Klockan tolv? Snälla svara, jag blir tokig!
Tilde hade lett när hon läste mailet och hon hade inte tvekat en sekund. Hon kunde inte beskriva med ord hur hon kände för Pontus, det var omöjligt, men att de äntligen skulle få träffas och prata, att äntligen få trycka sina läppar mot hans, det var något som fick hela kroppen att bubbla av iver och upphetsning. De där långa, osynliga blickarna i skolan var inte tillräckligt, de var ingenting i jämförelse.
Från: Tildej.bubblegum@hotmail.com
Till: Pontustheone@hotmail.com
Ämne: Jag har väntat…
Du anar inte hur länge jag har väntat på den här frågan ! Själv är jag för feg för att föreslå något liknande, men jag har inte en tanke på något annat än det självklara svaret. Vi ses där…J
Ps. Det här är det hundrade mejlet jag skickar till dig, ville bara att du skulle veta… ds.
Pontus springer längs de tomma, ödsliga gatorna. Han kastar ännu en snabb blick på klockan. Varför ska han alltid vara sen? Klockan är tio över nu… Han tänker på Tilde, som förmodligen står där nu, huttrande i den kalla vinden. Den tanken gör ont att tänka, och han bannar sig själv ytterligare.
Då han med stora kliv svänger in i den lilla gränden där de ska ses, har han en bild av Tilde fast på näthinnan. Han ler stort, och det pirrar i magen av längtan och förväntning. Det här skulle bli den bästa natten i hela hans liv.
Scenen han får se då han kommer fram till det svaga skenet ifrån lampan högt ovanför får honom att tvärstanna. Rött, allting är rött. Marken, väggen och den överfulla containern som står där. Den varma och lyckliga känsla som nyss hade fyllt honom försvinner på en halv sekund och ersätts utav rädsla, ilska och förvirring. Vart var Tilde? Han ser sig omkring, med en kall klump växande i magen. Vart är hon?
”Tilde?”, kraxar han halvhögt. Paniken växer i bröstet. ”Tilde!”
Han känner tårarna stiga i ögonen, och han tar några steg fram. Han plockar upp väskan som ligger slängd där, Tildes svarta väska som han hade följt med blicken så många gånger då Tilde gick hem från skolan med sina vänner. Då sanningen går upp för honom blir allt svart, och pistolen som ligger där bredvid är det ända som inte smälter in med resten av världen. Den är tung i hans hand, väger säkert flera kilon.
Tilde är död, det är dit fel. Tilde är död, det är ditt fel. Tilde är död, det är ditt fel. Det var din idé, du bär hela skulden. Gör det. Gör det!
Pontus känner hur sorgen, meningslösheten och all lycka försvinner ur världen, hur det drar ner honom mot marken och håller honom kvar där. Det är här han kommer leva resten av sitt liv. Pontus märker först nu att hans ansikte är blött av tårar, och att hans axlar skakar av gråt. Smärtan skär igenom hans kropp, och han vet att han är ett tryck ifrån Tilde.
Den första signalen går fram samtidigt som ett andra skott fyller upp den tysta natten. Tilde rycker till, och tårarna rinner ännu häftigare längs hennes kinder. Ton efter ton går fram, men ingen svarar. Till slut hörs Pontus varma, raspiga röst, och den talar om för henne att hon kommit till hans telefonsvarare. Hon lyssnar blundande färdigt på meddelandet innan hon låter telefonen glida ner i fickan igen. Hon reser sig upp och börjar springa lika tyst igen, tillbaka mellan husen, tillbaka till stället där en mardröm nyss utspelats. Till den platsen skulle hon bara återvända för de hon inte kan leva utan. Pontus var definitivt en av dem, särskilt nu när de var så nära att få träffas. Då hon ser det svaga ljuset från lampan saktar hon av och börjar smyga fram. Hon kan inte höra något annat än sitt eget bultande hjärta, så hon vågar sig ända fram för att kika runt hörnet.
Hans kropp är vit, och blodet pumpar från ett sår i magen. Hans ögon är vidöppna, och hans kinder är fortfarande våta. Tilde sjunker ner på knä, tar tag om hans ansikte, känner på hans puls. Hon låter tårarna rinna, kysser honom på de ännu varma läpparna. Vilar huvudet mot hans bröst, och kramar hans hand. Hon får syn på sin väska, blodet på marken, pistolen i hans hand. Allting känns overkligt, trots att hon förstår vad som hänt. Trots att hon förstår vad hon måste göra. Som i en bubbla lossar hon försiktigt hans fingrar från pistolen, och sluter sina egna om den i ett fast grepp. Hon lägger hans armar om sig, kysser honom en sista gång. På en sekund får hon träffa sin älskade, i en värld som vi inte vet något om.
onsdagen den 24:e februari 2010
Bokrea!!!
Nu alla bokslukare där ute, är det dags! Imorgon, den 25 februari, drar årets bokrea igång! Bäst att vara ute i god tid, så att inte allt bra försvinner... :)
Ha en bra bokdag imorgon, hoppas ni hittar många fynd!
Ha en bra bokdag imorgon, hoppas ni hittar många fynd!
söndagen den 7:e februari 2010
Bryta om av Åsa Anderberg Strollo
Bryta om handlar om Minna Krall, en ung tjej som bor i en förort till stockholm. När hon presenterar sig inför sin nya klass på gymnasiet i Skärholmen, låter hon som en helt normal tjej som bor med sin pappa och hans fru och två småsyskon. Men egentligen är Minna allt annat än normal. Hennes mamma är psykiskt sjuk, och ligger inne på vårdhem, och Minna har bott ensam i den sunkiga lägenheten hela sommaren, utan pengar och mat. Men så skrivs Minnas mamma ut, trots att hon inte är frisk. Och vem ska ta hand om henne om inte Minna gör det? Samtidigt försöker Minna få kontakt med sin pappa, som stack när Minna var fem.
Minna försöker gång på gång få ordning på sitt liv, sköta skolan och hålla sin mamma frisk. Men det är inte lätt för en ensam tonåring i dagens samhälle...
Boken är väldigt gripande, man förstår hur bra man har det. Jag rekommenderar alla att läsa den! Den får betyget:
J J J J
Minna försöker gång på gång få ordning på sitt liv, sköta skolan och hålla sin mamma frisk. Men det är inte lätt för en ensam tonåring i dagens samhälle...
Boken är väldigt gripande, man förstår hur bra man har det. Jag rekommenderar alla att läsa den! Den får betyget:
J J J J
Hejsan svejsan!
Nu var det ett tag sedan sist. Har lite svårt att hinna med, men ja ska försöka bättra mig! Har ingen bok och recensera just nu, men det kommer inom kort!
Tjao!
Tjao!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
